|
August
1999 Fighter (Sweden) Front cover and exclusive interview
WAI-PO
TANG
WING CHUN - MÄSTAREN
Många
gamla mästare har en traditionell syn på sin kampsport. De tränar
som de alltid har gjort. Mästarna har också ofta passerat 50-strecket,
ibland med råge. Detta gäller inte Wing Chun-mästaren Wai-Po Tang
från Brighton, England. Hans kampsport förlitar sig inte på det
förgångna, med vetenskapens hjälp har han tagit sin kampsport ett
steg vidare. Möt den unga 35-åriga mästaren i en exklusiv intervju
för Fighters läsare.
av
Marko Ervasti (Ur Fighter Magazine nr 4, 1999. www.fightermag.com)
Wai-Po
Tang inspirerades att börja träna Wing Chun när han såg Bruce Lees
namn på en affisch. Som så många andra hade han Bruce Lee som föredöme
och idol. Affischen ledde till en lokal i London där Simon Lau undervisade.
Snart visade det sig att affischen varit falsk marknadsföring och
att Simon Lau inte hade någonting med Bruce Lee att göra överhuvudtaget.
Wai-Po Tang stannade kvar ett par år trots att han vantrivdes. Han
blev en av Simon Laus främsta elever, om inte t.o.m. den bästa.
Till slut tvingades han ta itu med sina känslor och bryta upp ifrån
sin läromästare. Detta är något Wai-Po ogärna pratar om, men som
vi diskuterar i slutet på intervjun.
TILLBAKA
TILL RÖTTERNA
I
mitten av 80-talet startade han sin egen klubb. I jakten på att
effektivisera sina träningsmetoder och tekniker experimenterade
Wai-Po mycket under denna period. Han provade på det mesta inom
kampsport. Hungern efter mer kunskap ledde honom till Wing Chuns
rötter i Fasthan, Kina. Året var 1987. Under fyra veckor fick han
möjlighten att träna med Yui Kil, en av provinsens främsta mästare.
Han gjorde ett gott intryck och fick utmärkelsen "arvinge", vilket
gav honom rätten att lära ut de tekniker han lärt sig i egenskap
av Sifu.
-
Hur upplevde du din vistelse?
-
Det var väldigt intressant och inspirerande. Det fanns väldigt många
olika Wing Chun-mästare. De kommer alla från samma stil, men gör
det helt olika, med personlig stil. Den idén vi har här i väst är
att det bara finns en sorts Wing Chun, men när man åker över dit
finns det så himla många olika tolkningar och sätt.
-
Kan man gå så långt att man säger att alla instruktörer har sin
egen stil?
-
Det har de i viss utsträckning. Jag tror att alla, även fast de
följer vissa konventioner, som personer är unika. Och vare sig vi
gillar det eller ej har vi lärt oss en viss formalitet, men det
är ändå upp till varje person.
-
Du har även sagt att den stil som de lärde ut är samma som för 100
år sedan. Hur bidrar det till dina kunskaper?
-
Mycket historiskt sett, även om alla metoder inte är samma som idag.
Men konceptet är viktigt, för olika mästare har olika filosofier,
och ju fler vinklar du kan se det ur desto bättre kan du välja själv
vilken du är beredd att acceptera. Vissa detaljer inspirerar dig,
som du sedan kan utveckla. Du lär dig från alla dessa individer
och deras insikter.
-
Lär du ut detta till dina elever, eller är det hemligt?
-
Nej. Inget är hemligt, jag lär ut det jag kan, och när vi undervisar
instruktörer försöker vi alltid få dem att se det ur olika vinklar.
-
Vad tycker du om det kinesiska sättet att undervisa, att hålla tekniker
och träningssätt inom familjen?
-
Jag tror att det finns en social aspekt när det gäller det, och
att det är en orsak till varför det förekommer. Man måste se tillbaks
på historien. Kina invaderades av flera länder, och detta skapade
en misstänksamhet mot utlänningar. Hela samhället fick en attityd
att de skulle hålla sig för sig själva och inte lära ut något till
andra, för då skulle de bli totalt kontrollerade av andra länder.
Dessa attityder och värderingar har sedan gått från generation till
generation, och om man ser bakåt 50-60 år i tiden, när de kinesiska
immigranterna kom till USA, var de helt isolerade, vilket förstärkte
känslan av osäkerhet. Därför uppenbaras detta i Kung Fu, när de
undervisar. Det var inte bara inom Kung Fu det var så, det präglade
hela deras liv. Detta sågs inom kampsportsvärlden som att kineserna
höll det hemligt. Men jag tror att tiderna har förändrats, och nu
finns inte samma osäkerhet. Det finns en trend, många kinesiska
mästare är väldigt öppna för undervisning.
-
Det sker förändringar nu?
-
Ja, det tror jag. Speciellt i Kina, kommersialismen är en sak som
verkligen har påverkat dem.
-
De lär sig...
-
(skratt) Ja.
THAIBOXNINGSMATCHEN
Året
därpå begav han sig på nytt utanför Europa. Han ville prova hur
hans Wing Chun stod sig emot andra utövare. Viljan att tävla ledde
honom till ett av de tio bästa campen i Thailand. Thaiboxning var
populärt hemma i England på den tiden men Wai-Po visste inte mycket
om stilen.
-
Jag visste inget om thaiboxning. Det var en riktig chock för mig.
När man tränar i England tränar de flesta för träningens skull,
men i Thailand var de proffs, de försörjde sig på det.
Wai-Po
smälte in och blev accepterad av gruppen så gott som omedelbart.
Han blev erbjuden att bo hos campens ägare med tjänare och allt
men valde den hårda vägen. Han bodde med alla andra fighters och
sov på golvet och åt samma mat som de. Värmen var besvärande och
bara en kort löprunda fick honom att tro att han skulle avlida.
Wai-Po tappade mycket vikt under sin tvåveckorsvistelse i Thailand.
Det blev dags för Wai-Po att tävla.
-
Hann du anpassa dig till thaiboxningen under de två veckorna innan
tävling?
-
Jag hade min egen stil kan man säga. Jag försökte plocka upp lite
från dem men tiden var för knapp för att jag skulle hinna skaffa
mig en riktig thaistil till min match. Men jag fick lite försprång.
-
Vad kommer du ihåg från matchen?
-
Jag hade sex supportrar, och den andra fightern hade kanske tusen.
Jag måste erkänna att det var väldigt överväldigande, alla skrek
den andre killens namn. Jag tog några djupa andetag och gick in
i ringen... Min plan var att slå ut honom så fort som möjligt.
-
Vad hände?
-
Gonggongen ljöd och killen gick rakt mot mig. Vanligtvis går de
ut långsamt i början, men killen satsade rakt på mina ben. Första
ronden var ganska defensiv, jag försökte hålla mig undan. I andra
ronden var jag uppvärmd och visste vad han gick för, och då var
det dags att försöka slå ut honom. När han kom med nästa spark blockerade
jag med mitt ben, samtidigt som jag slog med högern och träffade.
Hans öga svullnade igen och han fick svårt att se. Samtidigt hoppade
mitt knä ur led och jag kunde inte fullfölja min attack, trots att
han var nästan knockad och bara stod där. Jag fick försöka få mitt
knä rätt igen när jag stod där i ringen, men då hade motståndaren
hunnit hämta sig. Publiken undrade väl vad jag höll på med. Jag
hämtade mig och gick rakt in med en low-kick och sedan knät mot
bröstet och huvudet, och han gick ner för räkning. Sedan bar de
bort honom.
-
Hur reagerade publiken? Var det dina sex supportrar som skrek?
-
Nej, hela publiken skrek. De var inte vana vid den sortens fighting,
så jag tror att de tyckte att det var bra.
WING
CHUN FIGHTING
Tiden
i Thailand påverkade Wai-Po och han har infört en friare stil som
kompletterar den klassiska. Den friare stilen ser mycket ut som
thaiboxning för ett otränat öga, men tittar man närmare finns där
Wing Chun i grunden.
-
Går det att kombinera två så fundamentalt olika stilar? Hur går
det till i så fall?
-
Det är inte svårt om du är beredd att acceptera Wing Chuns träningsmetoder.
När du ser många olika stilar av Wing Chun kan du lättare acceptera
det. Det finns stora skillnader mellan olika Wing Chun-stilar, vissa
är statiska och andra är mer flytande eller flexibla. Om man jämför
dessa flytande stilar med thaiboxningens avslappnade stil, är det
inte så svårt att kombinera dem.
Wai-Po
satsar på att få in sparring som en naturlig del av Wing Chun och
tycker att de öppna tävlingarna anordnade av svenska Wing Chun-organisationen
är bra.
-
Hur är det med reglerna då? Wing Chun är ju i grunden självförsvar
och inte sport, med slag mot ögonen och knän mot grenen?
-
Ja, det är ett problem med Wing Chun-träningen. Vissa tekniker är
ju för självförsvar och det fungerar inte att ha dem i tävling,
som sport. Då måste man givetvis träna sådana tekniker som är säkra
för alla.
-
Men när man tar bort självförsvarsaspekten och gör det till sport,
ser allting likadant ut. Hur kan man försvara att det är Wing Chun
när det kanske ser ut som kickboxning?
-
Det är en svår fråga. Speciellt om man tar en Wing Chun-kille som
har en thai- eller kickboxares rytm. Jag tror att vilken stil man
än håller på med, så finns det ett gemensamt mönster när man kommer
till fight, men även hos dessa finns något unikt. För de flesta
ser det likadant ut med armar och ben som flyger i luften, men ett
tränat öga ser de olika detaljerna.
-
Hur rättfärdigar du det?
-
Mitt enda försvar för en självförsvarsstil som sport, är att man
lär sig de viktiga grundelementen i självförsvar i sparring; mod,
timing, avstånd, att ta smällar, att kunna handla i stressiga situationer
och att använda sina kunskaper. Annars är dessa saker svåra att
träna, eftersom de är olämpliga i tävling. Det blir inte samma press
som under tävling. Om man ska kunna tävla under socialt accepterade
former måste man ta bort sådana tekniker, och det är mitt försvar
för att göra Wing Chun till sport.
-
Tränar du så här också? Såväl klassisk Wing Chun och fri fighting?
-
Ja. Min filosofi är att inte låta stilen vara huvudsaken, utan det
är bara ett steg på vägen mot målet. Man får inte vara en slav under
stilen.
UFC
-
Vad tycker du om UFC? Kollar du på matcherna?
-
Ja, jag har sett dem. Jag har två åsikter om det. Jag tycker om
att det ger oss ett annat perspektiv på fighting. Det har fört in
mycket verklighet i kampsportsvärlden som lett till förändring.
Det som är negativt är att något så brutalt har blivit en spektakulär
publiksport. Alla förstår inte vilken träning som ligger bakom.
-
Hur kommer det sig att vi inte har sett några Wing Chun-utövare
i UFC?
-
Jag vet inte. En orsak är väl att det alltid har setts mer som en
självförsvarsstil, och så är de inte tränade för den sortens tävling.
Skillnaden mellan självförsvar och sport är, tror jag, att i en
sport är båda redo och det är någorlunda rättvist, och i självförsvar
är det motsatsen, ingen är redo och det är inte rättvist, och du
använder alla medel för att klara av problemet. Vi skulle nog ha
problem på marken.
-
Det är starkt av dig att säga att ni skulle få problem på marken.
-
Det är väldigt enkelt. En person som tränar slag kommer vara överlägsen
i slag, och en person som tränar grappling kommer vara överlägsen
där. Jag behöver inte låtsas och säga att Wing Chun täcker allt,
visst har vi en del grappling men inte så mycket som brottare, men
det är ingen stor grej. Det här är vad Wing Chun är.
INSPIRED
BY WING CHUN
1994
släppte Wai-Po en videofilm som hette Inspired by Wing Chun. Videon
var en demonstrationsvideo snarare än en instruktionsvideo. Wai-Po
ville förmedla ett budskap om vidareutveckling av olika träningsmetoder
och öppna för en utveckling, men samtidigt behålla traditionerna
i Wing Chun.
Nu
kommer en andra video som heter Kung Fu Fighting och är en ren steg-för-steg
träningsvideo på nivå 1.
-
Den ger en ganska bra bild av vad Wing Chun handlar om, säger Wai-Po.
-
Du väljer att kalla den Kung Fu Fighting. Varför inte Wing Chun
Fighting?
-
Jag vill locka en bredare publik. Namnet Kung Fu är ett internationellt
språk, så det är lätt att acceptera. Visst bygger den på Wing Chun,
men den kommunicerar med en bredare publik.
VETENSKAPEN
TILL HJÄLP
När
jag besökte seminariet med Wai-Po Tang i Göteborg möttes jag till
min förvåning inte av en grupp som körde teknik eller sparring.
Längst fram stod Wai-Po och visade grundläggande fysiologiska fakta
på vilka muskler som är inkopplade vid en spark på en overhead,
samt hur man utför en spark med maximal kraft och minimal insats.
För Wai-Po är det viktigt att ge eleverna kunskapen om varför man
gör tekniker på ett visst sätt. Då ökar förståelsen för tekniken.
Detta skiljer Wai-Pos sätt att lära ut Wing Chun jämfört med andra
Wing Chun-stilar.
-
Jag tycker det är viktigt att utvecklas och tar hjälp av vetenskapen
istället för att blint tro eller förlita mig på traditionerna.
-
Vad har du för metoder? Hur lyfter du vikter t.ex.?
-
Jag använder specifik viktträning med snabba och explosiva lyft.
Få antal repetitioner med tio sekunders vila. Mycket av ens kraft
i en självförsvarssituation används de första fem sekunderna.
Wai-Po
verkar vara minutiös i sin planering och noggrann med vad han äter
och hur mycket han sover. Sex till åtta veckor innan ett seminarium
eller en demonstration planerar han sin vardag utifrån sin träning.
-
Är det viktigt för dig att vara på topp, och se bra ut på alla seminarium
och tillställningar?
-
Jag brukar anstränga mig ganska mycket inför en presentation.
-
Är därför du inte vill avslöja din ålder? Du har din chans nu...
-
Låt mig se om det är politiskt korrekt..., jag är 35.
-
Hur kommer det sig att du varit ovillig att avslöja din ålder tidigare?
Är det för att du har ansetts för ung? I Kina är det ju vanligt
att mästarna är väldigt gamla. 35 är en bra ålder, man är inte för
ung för att leda en organisation och man är heller inte för gammal
för att tävla eftersom man fightingmässigt står på topp.
-
Din analys är helt korrekt.
-
Hur är det med den mentala delen av träningen?
-
Mental kraft är en väldigt bred term. Den träningen är väldigt komplex
och beror på våra behov. Men genom hela den fysiska träningen finns
även mental träning med. Har man tränat länge blir den mentala kraften
mer lyhörd för signaler från din kropp och omgivningen, men jag
vill inte gå så långt som att kalla det för övernaturliga krafter.
GATUSLAGSMÅL
ÄR SÄLLAN RÄTTVIST
-
Ditt asiatiska påbrå, har det lett till att du hamnat i slagsmål
på gatan?
-
Jag har råkat ut för en del slagsmål, men jag tycker inte att det
är rätt att slåss på gatan, speciellt inte eftersom jag är ledare
för organisationen. De flesta handlade inte om stolthet, utan just
rasistattacker eller rånförsök.
-
Ångrar du någon gång som du var tvungen att försvara dig?
-
Jag ångrar det inte eftersom jag eller någon som jag bryr mig om
var i fara.
-
Du blev knivhuggen en gång...
-
Det var två år sedan.
-
Vad hände?
-
Det var en kompis till mig som blev attackerad av 15-20 personer,
och jag kunde förstås inte stå och se på, så jag gick emellan. En
kille gick snabbt mot min vän, så jag tänkte att det var den farligaste
av dem, så jag tog ner honom. Därefter får en kille in ett huvudlås
på mig, men jag lyckas ta ner honom. I den andra attacken kom någon
upp bakifrån och stötte en 15 cm lång kniv i ryggen på mig, men
jag tänkte inte gå ner "för räkning".
-
Hade du tid att känna kniven?
-
Det kändes som en väldigt hård spark, men det gjorde inte ont.
-
Vad hände sen?
-
Efter det tog jag ner några fler killar. Snart kom ambulansen för
att hämta min kompis, och då visste jag inte att det hade varit
en kniv. Jag åkte efter till sjukhuset, min kompis fick ligga på
intensiven i tre veckor, men han mår bra idag. På sjukhuset upptäckte
de vad som hade hänt med mig. Först då kände jag smärtan.
Rättsväsendet
följer inte alltid logikens regler. Wai-Po blev anklagad för ovanstående
händelse, misstänkt för misshandel, men blev friad i rätten. Wai-Po
berättar för mig att det var en stor lättnad att bli betrodd. I
England ser de inte med blida ögon på en kampsportsutövare som hamnat
i gatuslagsmål, inte ens om det som i det här fallet handlade om
att försvara sig mot ett flertal angripare.
-
Fick du reda på vilka angriparna var?
-
Ja. Jag letade upp några av dem senare.
-
Senare, samma kväll?
-
Senare...
Wai-Po
tystnar och visar klart att han inte vill prata mer om den händelsen.
Han poängterar vid något tillfälle under intervjun att han inte
vill romantisera slagsmål eller våld. Gatuslagsmål är sällan eller
aldrig vackra eller rättvisa.
SIMON
LAU
-
Varje gång namnet Simon Lau, din första tränare, nämns i en artikel
vill du inte svara eller svarar kortfattat. Hur kommer det sig att
du inte vill prata om Simon Lau?
-
Om jag har något gott att säga om en person så gör jag det. Har
jag däremot inget gott alls att säga så försöker jag att inte säga
något överhuvudtaget. Om en person förtjänar respekt så får han
eller hon det av mig.
-
Nyligen fick vi veta att Simon Lau ska etablera sig här i Sverige?
Känner du dig hotad av det?
-
Absolut inte. Jag känner mig inte hotad, jag är säker i det jag
gör. Folk kan gå dit själva och se hur det är. De som vill träna
med honom, låt dem göra det. Det kanske finns saker de gillar hos
honom.
-
Så det faktum att han var din tränare gör det inte mer konkurrensaktigt?
-
Nej, inte alls. Det har gått lång tid, och mina elever vet vad jag
gör och vad organisationen står för. Jag är inte arrogant eller
kaxig, jag menar bara att människor har olika behov. Folk gillar
olika saker. En del gillar mer traditionell träning och går till
såna ställen, och en del gör det inte.
-
Var det en enskild händelse som fick dig att lämna Simon Lau?
-
Nej, det var många saker. Jag trodde starkt på traditionen mästare-elev,
så även om jag var missnöjd så fortsatte jag i flera år. Men sen
kände jag att det inte fungerade och jag var tvungen att bryta upp.
-
Respekterar du Simon Lau? Är du tacksam för något han har lärt dig?
-
Jag har lärt mig alla saker som jag inte ska göra mot en medmänniska.
-
Då har du honom att tacka för hur du inte ska bete dig mot andra?
-
Det har lärt mig att respektera andra människor. Jag förstår vad
du menar, men jag tycker det är bakvänt att tacka honom för det.
Det vore som att jämföra med att släppa ner folk i ett stormigt
hav för att se om de kunde klara sig. Några skulle eventuellt överleva.
De flesta skulle gå under. Lyckligtvis var jag var en av dem som
överlevde och jag håller fortfarande på med martial arts.
|
Previous Page